22 dec. 2012

Godkänt L-test & uppkörd!

Jupp jupp...vi klarade det! =) Otroligt kul! Blackie tycker dessutom att det är ganska så spännande att få jobba när alla andra sover...eller dom flesta i alla fall ;) 

Nå..hur gick det?

L-testet

Min spontana reflektion är att det finns för- och nackdelar med att L-testa en så passa "gammal" hund som man har gjort en del med (tävlingsmässigt). Eftersom vi har tränat väldigt mycket sök hela hösten så gick hon in och skallmarkerade stora bytet (en figurant under en stor rock) samt en figurant ute i skogen under passivitets momentet. Farten ut till figuranterna var inget att klaga på kan jag säga ;) 

Hon tyckte också att dumpen och släden var lite för intressanta för att kunna släppa direkt. Hon gick in och bet lite titt som tätt. Intressant tyckte jag då hon på MH:t var färdig med dumpen efter första inspektionen. Men kanske inte så konstigt med tanke på att vi de senaste året har tränat mycket skydd, kampa och förstärkt hennes redan stora intresse för olika föremål osv. Hon gillar att kampa...så är det bara..haha.  

Hon skötte sig som väntat på skotten (kampar utan att släppa) och gjorde ett fint uppletande och kampande med polisen. Självklart var hon även fullt hanterbar. 

Hon brast däremot (till min stora förvåning) en aning i miljödelen. Hon testades i ett rum som gick under jorden. Jag och en polis skickades ner för några trappor för att sen gå längst in och ställa oss i en gång. När dörren stängdes så blev det kolsvart...och då menar jag kolsvart! Blackie släpptes ner och meningen var att jag skulle belöna henne så fort hon hade nått fram till mig. Hon sprang ner för trapporna men hon tog sin lilla tid att komma fram till oss. För att kunna ta sig fram till oss så behövde hon också gå över ett upphöjt "hinder" av plåt(?)...hon tog sin lilla tid men kom tillslut fram och var på polisen först..sket fullständigt i mig. Det var ju han som hade kampat med henne några minuter innan...matte var ju då ointressant ;) 

Efter fick vi gå ännu längre ner under jorden in i ett rum med stora maskiner som dundrade och lät. Denna gången så skulle jag försvinna tillsammans med figuranten över ett stort rör och runt en hörna in i ett annat rum. Hon släpptes på och hade då problem med att ta sig över det stora röret i mörkret men hoppade direkt över när hon fick lite hjälp av en ficklampa. Hon prövades också i belastning under kamp på plåt och på ett bord vilket hon klarade av fint. 

Och eftersom hon hade problem med mörkret så blev hon inte godkänd att testas som polisiär sökhund. Men vad gör det? Behöver vi stöka runt i mörkret någon gång så lånar jag bara Fredriks night vision goggles ;p hi hi hi

Fick fina komplimanger av en polis för hur stabil och trevlig hon var. Man smälter när man hör sånt om sin jycke! Polisen tycket också att det var 2 mycket bra hundar som testades och som kommer att ställa upp för oss när det väl smäller!  

Passar på att gratulera Zandra och hennes Havrevingens Gaxa till ett fint L-test och godkänd uppkörning! Ni rockar! Zandra är även den personen som har tagit så väl hand om Dille de senaste året. Som tack för kärleken som hon har gett honom så har han ställt upp för henne i vått och torrt när de hamnat i knipa på jobbet! Zandra och Dille vann även Securitas SM 2011! 


Uppkörningen

Behöver jag säga att jag höll på att spy under platsliggningen? Funderade helt ärligt på att traska ur träningshallen och köra en dold platsliggning för att slippa spy framför polisen. HA ha. Men det hela gick galant. Jag tittade ju iofs inte på henne många gånger under platsen men skotten kom och hon låg kvar =D Tror knappt hon rörde en min. 

Resten gick ju lika bra! Och då var det klart! Bara att bege sig ut och jobba samma natt. 

1 mål avklarat och 2 to go ;) 

Nu återgår vi till fokus på att träna så vi är tävlingsklara till våren! 

Här kommer ett videoklipp från vår senaste inomhusträning. Vi tränade även på transporter och belönade när hon låste blicken framåt på figgen men höll en god position. 


Det händer intressanta saker nu på Kennel ProSport. Blackies syster Java eller Blanka som hon egentligen heter är parad med  Navaro vom Greifenring och är nu konstaterad dräktig! Ska bli så himla intressant att få följa dessa valpar! 

Nää....nu är det dags att hjälpa Fredrik med sillen.

FRÅN OSS ALLA TILL ER ALLA ÖNSKAR VI EN RIKTIGT......


20 nov. 2012

Skotträning och bus på lekplats

Skotträningen har gett resultat! Snart ska vi kunna lägga en platsliggning utan förväntan på aktivitet =D Våran huvudregel vid skotträning är att hon aldrig får kampa eller leka som belöning...endast godis.





I brist på motivation för annan sorts träning så begav vi oss till lekplatsen för att busa lite. Körde lite uppletande och belastningsträning i form av "miljö". Hon fick även träna på att skallmarkera mig när jag låg på konstiga ställen på lekplatsen. Riktigt kul träning...men räkna med att folk tittar...dom flesta ler dock och förstår..haha.









Snart dags att bege sig mot Stockholms Hundsport Centrum för skyddsträning! Idag ska hon få ta för sig i munkorgen och leka rövare!

30 okt. 2012

Vi är tävlingssugna!

Därför har jag anmält oss till LK 3. Så nu blir det en hel del momentträning. Vittringsapporteringen gick från bra till riktigt dålig..något som jag själv lyckades framkalla då jag tränade inne i hallen istället för ute på gräsmattan. Men häromdagen körde vi utomhus och då letade hon fint (nosade på varje apport, som jag vill att hon ska göra) och plockade in rätt apport. Dumma dumma mig. Men men man lär sig.

Fjärren nöter vi inne i hallen dock ;) Flera kort pass om dagen. Använder en liten badrumsmatta som jag lägger henne på för att kunna se ifall hon rör sig framåt det minsta. Det gäller verkligen att vara super konsekvent i varje rörelse.

Förra veckan så var jag på ett symposium med Bob Bailey från USA, Simon Prins från Nederländerna och Eric Burchell. 3 väldigt duktiga dressörer som använder sig av operant betingning! Tack vare att jag jobbade lite extra för Quality K9 så hade jag möjligheten att smyglyssna. Seminariet riktade sig annars endast till militärer, poliser osv. Något som var väldigt härligt att höra var att Simon Prins innan han mötte Bob Bailey alltid använde sig av bestraffning när han tränade sina hundar. Idag använder han sig extremt sällan av bestraffning och istället är helt inriktad på operant betingning och positiv förstärkning...dock tog det honom 3 år att ändra sitt tankesätt.

Så till alla er som bestraffar era hundar om och om igen, sätt er ner och ta en rejäl funderare! Bestraffning i inlärningssyfte eller dressyrsyfte kommer aldrig att löna sig och visar tyvärr hur okunnig man är på att träna hund.


Quality K9s egentillverkade munkorg sedd underifrån. Anpassad för tjänstehundar som måste jobba längre perioder i munkorg. (hemsidan håller på att renoveras)
Maskoten! 

11 okt. 2012

Hyndan lurades!!

Fascinerande djur. Blackie ha börjat löpa i början av september...men löpet kom aldrig. Konstigt tyckte jag. Inte så konstigt tyckte några andra....hon bodde ju nu på heltid med en annan tik. Kanske är det så att Faita är högre i rang än Blackie eller så försöker hon synka med Faita? Skit bra tyckte ju jag!! Men tji fick jag! Nu har Fredrik högvaktstjänst på slottet vilket innebär att han har varit borta sen i lördags och kommer hem nu i helgen, självklart har han Faita med sig. Jo..och vad gör Blackie då? LÖPA. *suck* Ingen korning i helgen då med andra ord. =( =( =( Men vi har blivit lovade en plats till våren!

Nu till något kanske lite mer intressant. SPÅR. Jo jag har ju haft lite problem med att Blackie är som raketkula när man släpper på henne på spåret. Och med den farten så är det inte så konstigt att ekorrarna inne i hjärnkontoret ramlar ur sina ekorrhjul. Det andra problemet är att hon har blivit väldigt slarvig i vinklarna. Jahapp...och då har jag varit duktig och gått tillbaka till böckerna..närmare bestämt Spårhunden av Inki och Roland Sjösten. Delat upp och skrivit upp de olika delarna i ett spårarbete. Sen så har jag också fått ett väldigt intressant tips av en vännerna från skyddsgruppen : garnnystan-spår och trappa! 

Så här såg spåret ut med andra ord =D  Liggtid: 30 min på kortklippt äng
Släpper på henne vid starten som jag brukar, varav hon också gör som hon brukar...KUTAR rakt ut....men oj...vad hände nu??? Jag skrattade av skadeglädje..muhahahah..nu du Blackie..nu är det andra bullar som gäller ;) Hon gick runt där i rutan och försökte leta rätt på hur spåret gick...tyvärr så fick jag inte stå och skratta särskilt länge då hon hittade spårets utgång ur garnnystan ganska så snabbt =/ Har man en bättre spårhund än man tror? 

Raksträckorna i trappan är inte mer än 20-50 meter. 

Resultatet: Precis det jag ville...hon fick ner tempot och jobbade noggrannare i spårkärnan, då insåg att hon annars tappar det väldigt snabbt när hon missar en vinkel utav bara farten. =) 

La en trappa häromdagen också och jag stod nästan i glädjetårar efteråt. Underbart..nu känns det inte hopplöst längre. 

GARNNYSTAN OCH TRAPPOR FRAMÅT MARSCH! 

8 okt. 2012

Oj! Det var det var ett tag sen..

Men vi har haft mycket att göra dom senaste månaderna. Mina 6 veckors praktik på Cerveras inköpsavdelning har lidit mot sitt slut och det har varit väldigt intressant. Men det har ju också inneburit att jag suttit på kontoret hela dagarna och försökt att ägna all övriga tid till hundträning och pojkvännen. Man inser hur mycket man kan få gjort bara man är lite effektiv...men inget man orkar i några längre perioder. En stor eloge till alla som har småbarn, heltidsjobb och samtidigt tränar sina hundar OCH sig själv. Är det ens mänskligt?

Aja..nu är jag tillbaka i skolbänken några månader framöver i alla fall..och det är väldigt positivt...för jag har bara ca 2 dagar i veckan som är schemalagd skoltid. WÜNDERBART! Dock får jag väl inte glömma att jag måste jobba extra också...för att ha råd med allt körande hit och dit för hundträningar. 

Ja...vad har hänt...jo...först och främst så har jag ääääntligen hittat en figge för skyddet och ett riktigt trevligt träningsgäng. Vi har också hyrt en inomhushall under större delen av vintersäsongen (1dag/vekcan) som ligger bara 10 min från mig !! =D Det blir dyrt..men det blir värt det...för vi kommer att vara så himla tävlingsfärdiga tills nästa säsong..och då inte bara för lägre skydd...högre ska vara klart också =D! 

Always ready to bite!


Här jobbar vi med att försöka få Blackie att känna sig stor och stark genom att få gå på figgen och skrämma bort honom...eller försöka i alla fall ;) Man kan höra på hennes skall att hon inte riktigt tar till något allvar ännu...något som hon nog kommer att behöva för att orka stöta ordentligt sen...om vi inte kan få till det genom att använda oss av hennes stora kamplust. 
Sen har vi jobbat en hel del på att få ner aktivitetsförväntan vid skotten. Vi har skjutit några dagar varje vecka på Upplands Väsby skytte klubb där man får skjuta från kl 07-21 alla dagar..och behöver jag säga hur mycket det har hjälpt oss?? Inga brukshundklubbar här på norra sidan har så många skjut-tider som dom har på Stockholm Södras bk...=/ Riktigt dåligt tycker jag! 

Vi har kommit så himla långt på så kort tid med skotten nu. Häromdagen låg hon sin första spontana platsliggning medans de sköt hejvilt på klubben utan att hon rörde en fena...inget kryp..inget skall och inga myror i kroppen! WOHOOOO! Snacka om resultat! Nu ska vi bara gå sakta framåt. En gång är ingen gång..eller? 

Jag har pratat med så himla många angående det här med skotten och platsliggning och fått lika många tips tillbaka. Man har känt sig tvingad att testa allt..även när det inte känts rätt, bara för att man känner sig oerfaren och yngre. Men tillslut tröttnar man..när man ser att resultaten går åt helt fel håll. Men sen så snubblar man över en metod som känns rätt i magen...och det är alltid magkänslan man ska gå på! Många tycker helt spontant att hunden ska aldrig ligga i förväntan på platsliggning...men hur fungerar det då med högtempererade hundar? Jag måste lägga Blackie på lite förväntan och koncentration genom att lägga en leksak där jag går ut och ställer mig samtidigt som jag tränar mycket stadga. Platsliggning för oss kommer alltid att vara en färsk-vara...får inte glömma det!

Lite träning från skytteklubben igår...brydde mig inte om att hon skiftade över till ena skinkan. 

Har också fått en hel del bra tips från en ny träningsvän angående framåtsändandet och försöker träna korta stunder varje dag nu. Jag som har varit så himla emot att sätta ut en target vid utskicket har nu ändrat åsikt. =) Tack Lotta =p

Vi har också hunnit vara med på en 2 dagars seminarium med Mia Skogster! Den människan har ett så välutvecklat tänkande kring inlärning och träning så det inte är sant. Jag som sällan klarar att sitta i skolbänken i mer än 45 min i taget utan att det börjar krypa i kroppen på mig satt som klistrad i stolen i 4 timmar. Ännu en gång måste jag erkänna att jag har fått ett annat förståelse för IPO tänket..och då syftar jag på att det här med att dra upp hunden i aktivitet i korta korta stunder för att sedan avbryta det med ett bra belöningssätt. Något som Mia gång på gång påpekade..men så få verkade förstå...var vikten av rätt timing..både vid korrigering och belöning samt vikten av att kunna leka på rätt sätt med sin hund. Leken ska få hunden att känna sig stor och stark, den ska få vinna leksaken när den kämpar emot som mest..och den ska få hoppa upp på föraren och få social beröm. Svårt att förklara men det här med att låta hunden hoppa på en är något jag alltid har låtit Blackie göra..och hon älskar det. Att leka med mig är det bästa hon vet! Och det är ju det vi strävar efter!  Andra tittar nog snett på en..men nu har jag fått det bekräftat av en av hundvärldens bästa dressörer att det är helt rätt ;) hon gör likadant! Muhahah! 

Här är Mia på FMBB 2008 och gör ett lydnadsprogram som ger henne 100 poäng av 100 möjliga!

En av det väldigt många kloka saker som Mia sa var att hon värdesätter hundens attityd i lydnaden väldigt högt. Hunden ska vara glad och motiverad..annars kommer det aldrig att hålla långt! Tänk på det! Har sett för många som är rent ut sagt elaka mot sina hundar på lydnadsplanen...sen klagar dom över hur dåligt deras hundar går. I wonder why Einstein?!! 



Blackie tittar intresserat på Högvakten..husse finns ju där någonstans!

 Försvarsmaktens Dacke håller ställningen!


Idag har vi hunnit vara på tjänstehundsträningen i Kista och tränat uppletande och lydnad med Lotta och Draco. Vi fick grönt ljus för att L-testa Blackie efter att hundansvariga gjort ett litet förtest på henne. Hon har liten dådkraft, men har full kontroll över situationen och lite allvar, men hon överlever på sin stora kamplust. Inga problem med skotten och stabil i miljö. Så nu håller vi tummarna att poliserna tycker likadant. Fick även väldigt fina komplimanger för vilket fint samarbete vi har och för att jag är så träningsvillig och tävlar. 

Man måste vila sig i form!

3 aug. 2012

Lydnadsklass III

Eftersom det är så himla kul med lydnad så kör vi på då! 

En liten checklista på vad vi behöver jobba på

Sittande i grupp (1min) : Ännu inte helt befäst. Jobbar vidare på att förlänga sittiden då hon har en tendens att lägga sig när det går lite längre tid. 

Platsliggning (5min dold) : Endast tränat upp till 3 min, dock utan problem, bara att förlänga tiden.

Vittringsapportering: Tar rätt pinne 90% av gångerna, skickar jag henne mer än 3 gånger på träning så börjar hon slarva, ingen ny utmaning. Nu ska vi träna avlämningar utan tugg. 

Frittfölj: Nu ska vi försöka träna så mycket tävlingsmässigt som möjligt. Mycket kommendering och träning av ingångar på plan. Målet är full fokus vid första steget in på plan. Vi kommer att köra med mycket störningar. Vi behöver också jobba på sidoförflyttningarna lite då hon sätter sig snett. Jag måste också vara konsekvent med att inte låta henne falla fram i positionen och endast belöna när hon går 100% rätt med fin attityd! Uthålligheten måste också förbättras. 

Sättande: Få till snabbare sättanden

Inkallning: Snyggare och tightare ingångar

Rutan: Finslipa inkallningen ur rutan samt jobba på stadga.

Hopp-Apport: Börja lära in återhopp med apporten 

Metallapport: Jobba vidare med att hon inte ska tycka att den är skitäcklig. Hon har bra fart ut och in men håller den för slarvigt

Fjärrdirigering: Här kommer jag lägga ner mycket jobb. Sitt-ligg och tvärtom är klockrena, dock tar hon steg framåt vid ligg-stå, sitt-stå samt att hon inte använder sig av fällkvinsläggandet.




Idag hann vi med en lite promenad i Bergianska Trädgården innan det var dags att jobba...måste försöka lura dit pojkvännen...=P Helt underbart mysigt!









Nackdelen med att lära sin hund att hoppa upp på alla möjliga olika saker är att man får ha ett finger i ögat på dom så att dom inte hoppar upp på något VÄLDIGT olämpligt ställe och riskerar att begå självmord. =/ Har nästan hänt kan jag säga! *Flämt*! Men som tur är var hon kopplad och jag hann få tag i henne. Orädda hundjäkel! 

31 juli 2012

Finslipar

Nu i juli så har jag nog jobbat mer timmar än jag någonsin har gjort tidigare...och det märks och känns, främst på mitt humör. Tur att man har en sån omtänksam pojkvän hemma som fixar och donar och som framför allt LAGAR MAT, riktigt riktigt god mat varje dag så att det också räcker till fin fina matlådor. Fasen vad jag älskar denna människa! <3

Enough of that.....

Det är tävlingsdags snart igen men jag tror inte att jag har hunnit fixat till platsliggningen med skotten helt och hållet tills dess. Det går dock bara framåt. Hon har blivit mindre taggad på skytten och vi jobbar nu med att korrigera krypet på platsen genom att ha en lugn men konsekvent person som lägger om henne varje gång hon kryper det minsta framåt. Detta för att jag ska slippa ta en konflikt med henne samt att hon inte vinner något (dvs att jag kommer till henne) på att krypa. På tjänstehundsträningen förra torsdagen, så var det andra gången vi körde den här metoden och hon hade redan då hunnit göra framsteg. Vi körde bara 2 skott och efter andra så gick vi av planen för att låta dom andra fortsätta med platsliggningen. När jag gick tillbaka för att hämta henne så hade hon tom lagt sig på ena skinkan =) "Inga problem alls att fixa det här!" Har det sagts (av min tjänstehundstränare). Tummen upp!  

Eftersom vi sumpade krypet på förra tävlingen så har vi jobbat en del på det och till en början så såg det faktiskt ut som om det hade förvärrats. Hon kröp i 180, vinklade in framför mig, blev hög och ofta ställde hon sig tom upp?!?!? Spontant så tänkte ju jag att jag var tvungen att börja om från noll..men då knackade en nyfunnen träningskompis och kollega mig i huvudet.....HON KAN JU FAKTISKT KRYPA....bara att ställa lite krav på henne också. På med kopplet och inte låta henne krypa i hennes eget tempo samt att aldrig sätta henne upp från krypet när vi tränar själva krypet...uppsättningar kan vi träna vid sidan om. Samt så ska jag vara konsekvent med att belöna henne när hon ligger ner...dvs inte när jag har sagt "bra" och hon har ställt sig upp. 

Vi försöker också haffa en person vid varje träningstillfälle för att kommendera ett frittfölj/linförighet åt oss. Blackie behöver verkligen den störningen eftersom hon oftast på tävling tappar koncentrationen så fort kommenderingen börjar. Hon ska ha koll på TL. Vi tränar på att hon ska klara av mycket störning från TL, att denna går nära, bakom, framför och pratar både högt och lågt. Varje gång hon tittar bort från mig så får hon en lite påminnelse att det inte är ok. Ju mer krav och press man sätter på henne ju mer taggad blir hon, svansen går och belöningen hon får blir bara större ju mer störning hon klarar av. 

Ja...det här är ungefär de 3 sakerna vi har jobbat på med sen sist. För övrigt så provar vi faktiskt på ett nytt foder..eller ja..hon ska fortfarande få torrfoder (standardt). Det heter Nordic Färskfoder och självklart så ÄLSKAR hon det. Hon har faktiskt varit mycket bra i magen trotts nytt foder. Anledningen till att jag provar Nordic är för att jag tycker att det är lite tråkigt för henne att bara käka torrt hela tiden...=/ Annars har hon funkar suveränt på Standardt, rekommenderar också deras Omega3+6 olja! 

Vi busar lite bara...


Att överleva en jogging runda med 3 nötter dragandes i kopplet framför sig är ett mirakel!

Dille är hemma på semester och håller koll på grannarna!

Blackie o Jag






12 juli 2012

En oförglömlig resa!

Under 7 underbara (men ibland tuffa) dagar vandrade Fredrik, Kling, Filippa och jag tillsammans med våra 3 hundar, från Abisko till Nikkaluokta längs Kungsleden. Sammanlagt gick vi ca 8 mil med ca 25 kg packning var. Något vi aldrig kommer att göra om...dvs ha sån tung packning! ;) Innan vi ens hann börja våran resa så ville folk ta kort på oss och ville veta hur mycket vi bar på. Förmodligen så var det en kombination av hundarna och våra ryggsäckar som drog till sig uppmärksamhet. Ha ha! Fredriks rygga vägde in på strax under 32 kg när vi började och min 27kg...det är nästan halva min kroppsvikt!! Kan säga att jag ångrade rejält att jag inte hade köpt en klövjeväska åt Blackie så att hon kunde få bära sin egen mat. *pust*

Målet var att gå från Abisko och tälta vid fjällstationerna Abiskojaure - Alesjaure - Tjäktja - Sälka - Singi och slutligen komma i mål vid Kebnekaise och sen tillbaks till Nikkaluokta för att kunna ta tåget hem! Men det blir ju aldrig som man har planerat...eller hur? ;) När vi skulle gå från Alesjaure till Tjäktja så sötte vi på lite problem. Tydligen så har snölossningen inte varit så sen som den var på över 40 år. Detta ledde till att det skulle bli väldigt svårt att vada genom vattenpassen då det var betydligt mer vatten och strömt än normalt.

Längs leden mötte vi en man som rådde oss att vända. Han pratade om 16 meter breda vattendrag, vatten upp till knäna (OBS..isvatten!!) samt en sträcka på 6 km som var helt täckt med snö upp till midjan samt vatten som forsade över snön!! Det lät för galet för att vara sant...men vi förstod att det mycket väl kunde vara så. Vi tackade för varningarna men sa att vi skulle testa att gå vidare ändå. Halvvägs till första vattendraget så började det regna och blåsa rejält. Väl framme insåg vi att det skulle vara jäkligt svårt att ta sig över med så tung packning som vi hade och för hundarna. Det forsade rejält och det var MYCKET vatten...Kling trotsade isvattnet, tog på sig gympadojjorna, kavlade upp byxorna och begav sig ut...man såg på hela honom hur han led när han tillslut kom till andra sidan...han fick springa fram och tillbaks i flera minuter för att få tillbaka cirkulationen och värmen i fötterna...aj aj aj aja ja!! Neee...vi kunde verkligen inte riskera att både vi och hundarna skulle dras med av vattnet. Vi letade längst hela forsen för att förska hitta något lämpligare ställe att ta oss över..men det såg väldigt dystert ut...efter ca 2 timmar beslöt vi oss för att gå tillbaka till Alesjaure och försöka ta en helikopter över till Nikkaluokta. Stackars Kling behövde då vada tillbaka över till våran sida.....

Vi tog det beslutet eftersom jag redan efter 1:a dagen hade börjat få inflammation i ena hälsenan..och tillslut i andra också...och dom som någonsin haft hälseneinflammation vet hur ont det gör...känns ungefär som om någon sågar, bränner, sticker i en...och tillslut känns det som om dom ska gå av...tänk er 25 kgs packning på det också..! Men man kan ju inte göra så mycket annat än att knata vidare och ta helikopter och båt när man får tillfälle!

Att åka helikopter över svenska fjällen var inte helt fy skam det! Det var en helt otrolig upplevelse! Hundarna följde med in i helikoptern utan problem och satt nästan och sov under den 12 min långa resan.

När vi väl var framme vid Kebnekaisefjällstation var vi helt slut. Här tog vi vår första dusch efter 4 dagar ..vilket kostade oss 300 kr var! För en dusch!! Men det fick vara värt det...för vi luktade och såg fördjävliga ut..ungefär så som det ska vara när man vandrar och tältar ;)

Vi övernattade och nästa morgon begav vi oss ut..utan packning för att bestiga Sveriges högsta berg! Men efter ca 5 km så valde Filippa och jag att vända. Filippa hade åkt på en förkylning och jag hade mina trasiga hälsenor och en hund i kopplet som blev helt galen när hon såg snö... = farligt! Killarna och Försvarsmaktens Faita fortsatte dock uppför berget. Måste erkänna att jag var lite smått orolig.....ifall dom inte var tillbaks innan midnatt så skulle vi börja bli oroliga.

Filippa och jag njöt av "promenaden" tillbaka till fjällstationen, och vi skulle bli väldigt nöjda med vårt beslut om att vända när vi fick höra hur bestigningen var av killarna senare på kvällen. Det tog killarna ca 10 timmar att bestiga och klättra ner. 6 timmar upp och 4 timmar ner. Och det var ingen "walk in the park"! På vissa ställen fick de krypa på alla fyra nästan rakt upp och på andra var "stigen" bara ca 1 meter bred och stup på varje sida. Vädret var inte helt toppen heller då dom inte såg mer än 1 meter framför dom...och kanterna på berget var inte markerade....läbbigt! Fredrik sa att det var riktigt tufft för Faita mot slutet. Som tur var hade hon sin väst på sig så han kunde lyfta och bära upp henne när hon inte orkade längre. Men hon är troligtvis försvarsmakten första hund som varit på Kebnekaises topp! Bildbevis finns! 


Här kommer en bildbomb


Fredrik testligger "puppan" med Blackie



Faita fäller.....och hon fäller rejält...löpdags..o_O
Så här trött var han ca 5 min efter vi klivit på tåget...tufft!   



Vi ser bergen!!









































Min snyggaste man! <3
Ligger här och chillar lite


























Båten som kunde ha sparat oss ca 4 km vandring..men den hade inte börjat köra ännu!!! 










































































"Bara idioter åker pulka ner för Keb!"  ???

Utsikten från Kebnekaises topp!
På toppen!