4 maj 2012

Jag älskar mitt liv med hund!

Finns det något mer underbart än att vara ute i naturen
helt själv med sin hund?

Jag njuter av varje sekund. Hade jag inte haft hund hade jag nog inte fått uppleva skog o mark på samma
sätt som jag gör nu.

Var ute längst Ågestavägen igår och la 2 korta spår
åt Blackie. En uppe i skogen och en på ängen. Jag är inte helt nöjd med hennes sätt att arbeta i spåret just nu.
Hon flackar runt väldigt mycket. Något lite intressant hände igår när vi tog spåret på ängen. Efter en sträcka bra spårning började hon flacka runt, springa, rusa runt fram och tillbaks, runt osv. Tillslut fick jag nog och röt åt henne "lägg av med det där!"..och vad händer..jo..hon återvänder till spåret och spårar nästan helt klockrent till slutet. Koncentrerat och i spårkärnan. Och jag som alltid har hört/läst att man ALDRIG ska fya i spåret. Muhaha..jag bröt the golden rule..och fick en hund som skärpte till sig. Kanske hade hon börjat spåra vilt...? Och då blev ju tillsägelsen befogad!

Till det lite mer positiva så har Blackie plötsligt ett ursnyggt framförgående! yippie! Krypet rakt fram är också riktigt bra! Älskar när allt faller på plats och se hur hon viftar på svansen i lydnaden! Härlig känsla!


För att prata om något helt annat så kommer jag förmodligen..ifall allt går som planerat L-testa Blackie till hösten. =D Och hoppas på att hon får gå med mig tjänst inom snar framtid !

Efter en kortar stund på klubben för en snabb genomgång av krypet, hoppet samt framförgående samt lite linförighet i korgen så tänkte B och jag avsluta kvällen i soffan men lite film.

Du och jag Blackie <3

1 kommentar:

  1. Kan hålla dig fullt ut att man upptäcker mycket mer om man har hund med sig ute i naturen. Härligt att bitarna börjar falla på plats, och även här tränar och nöter vi på vissa bitar.. ;)

    SvaraRadera