2 aug. 2011

Kennel ProSports Läger 2011

Den 20:e juli packade jag in Blackie och x-antal väskor och träningsprylar in i bilen och satte kurs mot Forshaga i värmland. Jag verkligen älskar när jag får tillfällen att åka på små road trips. Det är så otroligt skönt och lättande att komma ifrån stockholm.

Väl framme så tog det ett tag tills alla deltagare var samlade och alla hade packat ur sina bilar, men sen satte det igång! Och dagarna rullade på med mycket träning, en föreläsning om ruinsök och agility samt några riktigt trevliga kvällar.


Vi fick glädjen att testa på ruinsök med Carina Nilsson (http://www.rescuedog.se/carina.html) som har ProSports Clipp. Nemas problemas för Blackie att hitta figgarna ;) Med nästa hund kanske man ska köra IPO-R?? Man fick sig en tankeställare i alla fall, för det var riktigt rolig och intressant att höra vad tävlingsgrenen innehåller.

Blackie försöker charma genom att visa sina mallegatorrullningar

Found you!




Kampar lite med ProSports Cheetah, eller Halo som hon heter.


1:a spårdagen las det spår med hjälp av Eithel på stubbåkrar. Blackie tog lägrespår klockrent, men slarvade med apportmarkeringarna. Vi har lite nya idéer kring hur vi ska jobba vidare med detta ;)

Blackie vilar efter ett spår

Jobbet ringer ibland ganska så olägligt

Blackie jobbar

På den 2:a spårdagen så tog Aragons ägare Rune på sig uppgiften att lägga ett spår och Blackie. Ett spår jag sent kommer att glömma! Spåret fick ligga i ca 50 min sen selade vi på och satte igång. Efter mycket spårsnack med Eithel Hammarström (som var först i Sverige med Champion i bruksklass & 1:a SSM-skydd -88 ) så har jag kommit fram till att jag ska vara mer petig med Blackie innan spårstart, dvs, hon ska sitta stilla och invänta påsläpp. Förut har jag alltid lagt henne ner vid spårstarten så att hon ligger med nosen i avstampet, ingen bra ide då hon blir väldigt het på gröten och drar iväg som en avlöning. Genom att lägga lite press på lydnad först så märker jag hon blir mer noggrann i spårstarterna.

Tillbaka till spåret…..Rune hade lagt ett spår som gick igenom det mesta man kan tänka sig i skogsväg. Spåret var 3 km långt och tog ca 30 min för Blackie att gå, med alla möjliga sorters vinklar och böjar. Blackie tuffade på som ett ånglok i början, genom högt torrt gräs, över stubb och stock, genom buskage och över en stig, tog 1 vinkel efter en annan. Men sen kom vi fram till en nästan 90graders stup och där skogen liknade näst intill en regnskog. Jag tänkte ju självklart att spåret måste gå längst stupet och inte nedför……men tji fick jag kan jag säga! Vi skulle ner! Jaha…bara att sätta sig på rumpa och glida nerför…hade ju självklart glömt terrängskorna hemma i stockholm och riktigt blött var det i marken. När vi väl hade nått botten så drog Blackie direkt ner till en liten bäck och pausade…något Rune sa att hon självklart måste få göra…så där stod vi ett litet tag medans hon drack och svalkade sig…men tog självmant upp spåret igen. Jäklar vad jag klättrade, snubblade, hasade, och kravlade mig fram. Det är svårt att beskriva terrängen vi gick genom, men är absolut det häftigaste vi någonsin fått spåra i, som en liten svensk djungel! Spåret fortsatte ju självklart i en 90graders vinkel rakt upp också…bara att kravla sig uppåt, men Blackie tuffade på och tog sig över och under allt som kom i vägen. Man märkte att hon inte alls var van att spåra i ett sån krävande terräng, för då och då fick man peppa henne lite för att fortsätta…tog ju musten ur oss båda! Jag som var klädd i regnställ vart helt dyblöt innanför och utanpå och från topp till tå när vi till sist kom fram till slutet! Men med ett STORT leende på läpparna.

Rune hade lagt spåret med hjälp av en GPS, vilket var väldigt kul eftersom vi sen kunde se exakt hur Blackie hade gått i spåret. Och hon hade gått det väldigt bra!

Jag har nog aldrig varit så exalterad efter att ha gått ett spår som jag var den dagen. Töntigt? Mtja…bara extremt roligt att se sin hund jobba på det viset hon gjorde och allt jag fick lära mig under spårets gång. Jag har fått en helt annan syn på hur spår kan se ut, och att jag faktiskt ska börja lägga spår i mer varierande och krävande terräng. Det behöver faktiskt inte vara några perfekt U spår med perfekt planerade vinklar. Det viktiga är att man lär sig ser hur sin hund jobbar och när hunden faktiskt ligger i spåret och när den är ute och ”checkar” eller ”letar”. Rune frågade mig gång på gång under spåret…”Är hon på?” ”Är hon på?” Han testade mig….kände jag min hund? I början så tvekade jag väldigt mycket på om hon verkligen var i spåret eller ifall hon var ute och virrade eftersom jag redan hade en ide om vart spåret skulle och inte skulle ligga, istället för att lita på hunden.

Jag var extremt imponerad över min hund den dagen kan jag säga!

Nåja…tillräckligt om spår…

Ena dagen dedikerades åt en föreläsning om hoppteknik och agility som hölls av Evelina som är fodervärd åt ProSports Cheetah (Halo). Väldigt intressant och nyttigt. Här kommer lite bilder från hopptekniksträningen...och självklart lägger jag bara upp de roligaste bilderna ;)

Gangster visar vad han tycker om hoppteknik trams...hans ord

Lite reklam för Gappay så klart ;)
















Blackie tyckte att man lika gärna kunde ta två hinder i taget....kommer man ju snabbare fram till nissen som står på andra sidan med en kamptrasa !


Skyddet glömdes ju självklart inte bort! Men vi tog det piano med den träningen, så det blev bara några enstaka bett.








Tyvärr så vart det bara Blackie från B2 kullen som kom....riktigt trist. Har fortfarande inte fått träffa några av hanarna ur kullen. 1 vad jag vet ska bli polishund. Men till min stora förvåning så skulle Blackies pappa Delta (heter numera Aragon) komma mot slutet av veckan. Aragon ägs av en riktigt trevlig och engagerad polis i Norge.




Sammanfattningsvis så var det ännu en härlig vecka på Forshagas Akademi Hundsportsgymnasium!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar