En oförglömlig resa!

Under 7 underbara (men ibland tuffa) dagar vandrade Fredrik, Kling, Filippa och jag tillsammans med våra 3 hundar, från Abisko till Nikkaluokta längs Kungsleden. Sammanlagt gick vi ca 8 mil med ca 25 kg packning var. Något vi aldrig kommer att göra om...dvs ha sån tung packning! ;) Innan vi ens hann börja våran resa så ville folk ta kort på oss och ville veta hur mycket vi bar på. Förmodligen så var det en kombination av hundarna och våra ryggsäckar som drog till sig uppmärksamhet. Ha ha! Fredriks rygga vägde in på strax under 32 kg när vi började och min 27kg...det är nästan halva min kroppsvikt!! Kan säga att jag ångrade rejält att jag inte hade köpt en klövjeväska åt Blackie så att hon kunde få bära sin egen mat. *pust*

Målet var att gå från Abisko och tälta vid fjällstationerna Abiskojaure - Alesjaure - Tjäktja - Sälka - Singi och slutligen komma i mål vid Kebnekaise och sen tillbaks till Nikkaluokta för att kunna ta tåget hem! Men det blir ju aldrig som man har planerat...eller hur? ;) När vi skulle gå från Alesjaure till Tjäktja så sötte vi på lite problem. Tydligen så har snölossningen inte varit så sen som den var på över 40 år. Detta ledde till att det skulle bli väldigt svårt att vada genom vattenpassen då det var betydligt mer vatten och strömt än normalt.

Längs leden mötte vi en man som rådde oss att vända. Han pratade om 16 meter breda vattendrag, vatten upp till knäna (OBS..isvatten!!) samt en sträcka på 6 km som var helt täckt med snö upp till midjan samt vatten som forsade över snön!! Det lät för galet för att vara sant...men vi förstod att det mycket väl kunde vara så. Vi tackade för varningarna men sa att vi skulle testa att gå vidare ändå. Halvvägs till första vattendraget så började det regna och blåsa rejält. Väl framme insåg vi att det skulle vara jäkligt svårt att ta sig över med så tung packning som vi hade och för hundarna. Det forsade rejält och det var MYCKET vatten...Kling trotsade isvattnet, tog på sig gympadojjorna, kavlade upp byxorna och begav sig ut...man såg på hela honom hur han led när han tillslut kom till andra sidan...han fick springa fram och tillbaks i flera minuter för att få tillbaka cirkulationen och värmen i fötterna...aj aj aj aja ja!! Neee...vi kunde verkligen inte riskera att både vi och hundarna skulle dras med av vattnet. Vi letade längst hela forsen för att förska hitta något lämpligare ställe att ta oss över..men det såg väldigt dystert ut...efter ca 2 timmar beslöt vi oss för att gå tillbaka till Alesjaure och försöka ta en helikopter över till Nikkaluokta. Stackars Kling behövde då vada tillbaka över till våran sida.....

Vi tog det beslutet eftersom jag redan efter 1:a dagen hade börjat få inflammation i ena hälsenan..och tillslut i andra också...och dom som någonsin haft hälseneinflammation vet hur ont det gör...känns ungefär som om någon sågar, bränner, sticker i en...och tillslut känns det som om dom ska gå av...tänk er 25 kgs packning på det också..! Men man kan ju inte göra så mycket annat än att knata vidare och ta helikopter och båt när man får tillfälle!

Att åka helikopter över svenska fjällen var inte helt fy skam det! Det var en helt otrolig upplevelse! Hundarna följde med in i helikoptern utan problem och satt nästan och sov under den 12 min långa resan.

När vi väl var framme vid Kebnekaisefjällstation var vi helt slut. Här tog vi vår första dusch efter 4 dagar ..vilket kostade oss 300 kr var! För en dusch!! Men det fick vara värt det...för vi luktade och såg fördjävliga ut..ungefär så som det ska vara när man vandrar och tältar ;)

Vi övernattade och nästa morgon begav vi oss ut..utan packning för att bestiga Sveriges högsta berg! Men efter ca 5 km så valde Filippa och jag att vända. Filippa hade åkt på en förkylning och jag hade mina trasiga hälsenor och en hund i kopplet som blev helt galen när hon såg snö... = farligt! Killarna och Försvarsmaktens Faita fortsatte dock uppför berget. Måste erkänna att jag var lite smått orolig.....ifall dom inte var tillbaks innan midnatt så skulle vi börja bli oroliga.

Filippa och jag njöt av "promenaden" tillbaka till fjällstationen, och vi skulle bli väldigt nöjda med vårt beslut om att vända när vi fick höra hur bestigningen var av killarna senare på kvällen. Det tog killarna ca 10 timmar att bestiga och klättra ner. 6 timmar upp och 4 timmar ner. Och det var ingen "walk in the park"! På vissa ställen fick de krypa på alla fyra nästan rakt upp och på andra var "stigen" bara ca 1 meter bred och stup på varje sida. Vädret var inte helt toppen heller då dom inte såg mer än 1 meter framför dom...och kanterna på berget var inte markerade....läbbigt! Fredrik sa att det var riktigt tufft för Faita mot slutet. Som tur var hade hon sin väst på sig så han kunde lyfta och bära upp henne när hon inte orkade längre. Men hon är troligtvis försvarsmakten första hund som varit på Kebnekaises topp! Bildbevis finns! 


Här kommer en bildbomb

Fredrik testligger "puppan" med Blackie

Faita fäller.....och hon fäller rejält...löpdags..o_O

Så här trött var han ca 5 min efter vi klivit på tåget...tufft!   

Vi ser bergen!!

Min snyggaste man! <3

Ligger här och chillar lite

Båten som kunde ha sparat oss ca 4 km vandring..men den hade inte börjat köra ännu!!! 

"Bara idioter åker pulka ner för Keb!"  ???

Utsikten från Kebnekaises topp!

På toppen!